Emellanåt har jag ganska svårt att föreställa mig hur digitaliseringen kan komma att förändra mina barnbarns liv. Kommer dom att stiga in i flygplan som inte har nån pilot? Kommer dom att sätta sig i en taxi som Volvo och Uber tagit fram som glider upp utanför deras villadörr utan att en människa finns i bilen? Kommer de gå in på en Hälsocentral där en undersköterska tar ett blodprov fäster ett antal sensorer på deras kroppar och sen inväntar datorns diagnos och förlag på behandling.
Ja förmodligen, åtminstone nåt åt det hållet kommer det att bli. Tanken svindlar!
Då känns det ändå bra när jag ser att nu ska vi lansera ångmaskinen som en framtida klimatsmart energikälla. Äntligen nåt som man kan begripa och förstå. Nåt handgripligt och jordnära. Det är professor Per Frankelius från Linköpings Universitet som på DN debatt (160903) beskriver hur en högteknologisk ångmaskin kan erbjuda en smart energilösning, inte minst för oss i Sverige och kanske för oss norrlänningar i första hand. Ångmaskinen dog ”sotdöden” i mitten av 1900-talet på grund av för låg verkningsgrad. Den är bara cirka 8 % om man räknar på den energi som behövs för att tillverka ånga som sen levererar en mekanisk kraft. Men om man kan ta till vara värmen som ångan levererar och samtidigt omvandla den mekaniska kraften till elenergi så får man en verkningsgrad på hela 90 %.
Ångmaskiner placerade i våra mindre tätorter eldade med GROT (kvistar, grenar, rötter och bark) som levereras från den näraliggande skogen kan leverera både billig el och klimatsmart värme.
Jag måste erkänna att det värmer ett maskiningenjörs hjärta att läsa nåt så handgripligt förståeligt!
