PO Tidholms ”Resten av Sverige”, en serie på tre avsnitt om den svenska landsbygden har väckt en hel del debatt. PO påstås svartmåla landsbygden i de två första avsnitten och han har inte heller levererat några förslag på åtgärder. I avsnitt tre skall dessa komma, lovar han. Själv tycker jag att han levererar en rätt balanserad bild över tillståndet i ”resten av Sverige”. Lite svepande blir det självklart när man buntar ihop allt som finns utanför de större städerna som en landsbygd där alla har samma problemformulering. Enligt jordbruksverkets definition är 164 av landets 290 kommuner landsbygd, resten är glesbygd med mindre än 5 innevånare per kvadratkilometer eller stadsområden. Landsbygden avfolkas inte, man har en viss befolkningstillväxt. Problemet är demografin, tillväxten sker med hjälp av inflyttning av personer som är över 50 år. Jag upplever nog att PO definierar allt utanför storstäderna som landsbygd. Där staden står för normen och ”resten” skall leverera det stadens medborgare efterfrågar i form av upplevelser och råvaror.
En grundläggande tes han verkar vilja driva är att landsbygden på ett närmast förmyndaremässigt sätt ”Skansifieras”. Stadsbefolkningen vill ha kvar den sentimentala bild som beskriver landsbygden som en plats där getter skuttar fram över en äng och där en lycklig bondmora kärnar sin mjölk och ystar osten i träkärl. Själv ertappar jag mig själv med samma förljugna verklighetsuppfattning när jag förtjust tittar på en av mina TV-favoriter – 100 procent bonde – eller ”Bonderoven” som det heter på danska. Danmarks mest populära TV-program som beskriver ett ungt par som driver sitt jordbruk med metoder som slutade nyttjas för ett halvsekel sedan.
Sten-Anders Gustafsson
